Lillpiteälvens dalgång närmast utflödet i Svensbyfjärden är med sin öppna låglänta jordbruksmark ett välbevarat kulturlandskap med mycket gamla anor. Många äldre byggnader har bevarats och strax öster om Lillpite tätort finns en samling lador utspridda på åkrarna i ett numera sällan skådat antal. Över detta landskap har Gölaberget hållit ett vakande öga alltsedan bygden befolkades och odlades upp, alltsedan ladorna restes. Denna bergklump med kala klippavsatser som stupar brant flera tiotals meter ned mot åkrarna nedanför är och förblir ett signum för byn och ett landmärke i bygden.
Åkermarken öster om Lillpite tätort ligger till största delen lägre än 10 meter över havet, på många ställen längs älven inte ens hälften så högt. När trakten befolkades och marken började odlas upp på 1400-talet var denna yttre del ännu en havsvik. När havet sedan genom landhöjningen drog sig undan blottlades bördig åkermark på den gamla havsbottnen, mark som sedan har odlats genom århundraden. De många bevarade ladorna och logarna vittnar om gamla metoder för odling och lagring av skörden, medan flertalet moderna silotorn på de stora lantbruken runt Lillpite visar att bruket av jorden fortsätter i moderniserade former.
Älvens uppodlade dalgång begränsas av högre skogklädd terräng både i söder och i norr. I söder smälter odlingslandskapen kring Lillpiteälven och Rokån samman, varför dalgången här är något vidare. Nordost om tätorten begränsas dalgången av en höjd med flera namngivna mestadels flacka höjder. Undantaget är den sydligaste av dessa, Gölaberget, vars topp förvisso är flack men sidorna runt denna stupar på många sidor närmast lodrätt ned mot den omgivande skogens sluttning mot odlingslandskapet. Gölaberget har därför ett särpräglat utseende som gör att man lägger märke till det i hela Lillpitebygden, men även på längre avstånd.
Gölabergets topp är belägen 114 meter över havet, d.v.s. omkring hundra meter högre än odlingslandskapet. Den enda sida av toppen som inte stupar brant är den nordvästra där berget ansluter mjukare mot de omgivande höjderna i norr och nordväst. På bergstoppen ligger klipphällarna ofta i dagen, speciellt närmast stupen, och på dessa växer tallskog med varierande höjd och täthet. Den bästa utsikten finns från sydligaste delen av berget där skogen är glesare och stupet mot odlingslandskapet når en höjd av omkring 40 meter, här finns också grillplats med ett enkelt vindskydd. Härifrån har man utsikt mot sydväst, från nordväst till sydost. På bergets nordöstra sida finns möjlighet till utsikt även mot nordost mot bl.a. Långnäs, Böle och Öjebyn.
Se också http://utsikter.fotodok.se/?p=8